Järngraven – Anders Thessing
Product image

Det började någon gång i mitten av 1990-talet då jag hade min studio i stora tullhuset på Stadsgårdskajen, nuvarande Fotografiska. Åt ena hållet hade jag vattnet åt andra bergväggen som sträcker sig upp mot Fjällgatan förstärkt med sina enorma betongfundament. Dessa fundament blev början av det som skulle bli ett långt projekt, något jag då inte visste. Men det var där det började, fotograferat med en 8×10 Gandolfi kamera. Jag hamnade snart inne i tunnlarna i Slussen och nyfikenheten över den unika miljön, de installationer som gjordes och görs lite över allt, den patina som finns, den 80 år gamla konstruktionen, alla dörrar som väcker en undran om vad som finns bakom.
Jag passerade Slussen dagligen under alla de år jag höll till i stora Tullhuset och tittade alltid efter förändringar. Det var lite som att komma till en trädgård där saker skjuter upp och annat dör, och med viss oregelbundenhet tog jag med kameran och försökte fånga detta. Dimma, frost, snö kunde göra att ytor och form syntes på ett nytt sätt. Intressant med alla sina olika plan över och under jord, skyddsrummet i OK garaget i händelse av atombomben, den gamla Nils Ericsonslussen från 1850 som finns under mark bredvid den nuvarande Karl-Johanslussen . Slussen passeras dagligen utav 100 000-tals människor, med bil, tåg, T-bana, buss, båt, cykel och gående. Det är gränsen mellan hav och sjö, mellan Uppland och Södermanland .
Slussen hyllades när den var klar 1935, bland andra av ledande svenska arkitekturkritiker. För de vackra linjerna, för de blanka kakelväggarna och stora glasväggarna (numera igensatta) och för gångstråken med småbutiker.
Även internationellt uppmärksammades Slussen, bland annat av Le Corbusier, som uttryckte sin förtjusning i ett personligt brev: ”Ni, ni i Stockholm, har gjort den moderna tidens första stora verk, trafikknuten Slussen.”
Intressant är också att både vid byggandet av Nils Ericsonsslussen 1850 och den stora ombyggnaden som invigdes i oktober 1935 visade det sig att det gått fortare och blivit billigare än beräknat, svårt att tänka sig det idag vad det än blir för ombyggnad.
Järngraven är ett namn från 1662 för den plats vid Slussen där järnmalm från Bergslagen lastades om för vidare transport, strax nedanför där Stadsmuseet idag ligger. Sverige var på 16- och 1700-talet ledande i Europa som järnproducent.
Det blev som en lång relation med detta område som i det lilla säger mig någonting om Stockholm. Om nostalgi, om framtiden i en stad som är totalt renoverad, bostadsrätter, köpcenter, och Coca Cola-jippon i Kungsträdgärden.
Vad vill vi att staden skall vara och för vem. Jag kan känna att staden behöver frizoner som lever sitt liv och där det oväntade kan dyka upp, att vi känner att det offentliga rummet är vårt och inte en plats för reklam och de stora företagen. Slussen är ett av de sista ställen i innerstaden där tidens tand syns och känns.

Anders Thessing

UTSTÄLLNINGEN VISAS 24 APRIL – 8 JUNI